Komma i gång igen?

Ibland kommer det bara över mig, att jag måste skriva... Det behöver inte ha hänt något speciellt, känslan bara kommer. Nu har den funnits där ett tag, men jag har kanske inte riktigt haft tid att lyssna. Sommaren har gått och hösten är här. Många klagar över hur dålig sommaren varit och hur lite med sol vi fått. Och visst det kan jag verkligen hålla med om, att det varit få soldagar. Men min sommar har verkligen inte varit dålig! Jag och Pär har varit lediga tillsammans och haft mycket tid för barnen. Vi har hunnit med att renovera lite här hemma och tagit kortare utflykter. Dessutom har vi haft besök av Pärs släkt från USA, nyfunna vänner som vi hoppas på att se snart igen!




















Nu är vardagen tillbaka och både jag och Pär jobbar. Flickorna har skolats in på förskolan och Wille går sitt sista år på sin. När vi båda började jobba kände jag att det var jobbigt att lämna bort barnen hela dagarna, vecka efter vecka. Det gjorde ont i mammahjärtat, jag kände att jag såg barnen alldeles för lite och funderade över om det är så här det ska vara. Småbarnsåren går så otroligt fort och det sved när jag visste att jag missade mycket. En fredag efter en stressig arbetsvecka brast det. Lilli hade varit ledsen mycket under dagen på förskolan, jag var trött och hade längtat väldigt mycket efter de små. Jag bestämde att det är inte så här jag vill ha det och att jag va tvungen att prata med Pär senare under kvällen. Pär kände som så ofta precis som jag och beslutade att barnen skulle få vara hemma en dag i veckan tillsammans med en av oss. Vi turas om varje onsdag att vara hemma, det känns otroligt skönt i hjärtat. Så länge det fungerar så kör vi på det!

Nu hoppas jag på en härlig höst och den kommer jag att dela av mig med här i bloggen.

Tjejerna älskar sina små kalvar (grannens), där hälsar vi på nästan varje dag!










Kram Lhina!